Ett minne som jag bär med mig!

Jag har använt lärplatta och smartphone tillsammans med de barn som varit i mina grupper sedan juni 2011.

Tidigare innan jag använde dessa digitala medel så har jag haft digitalkamera som dokumentationsverktyg på två av de förskolor som jag arbetat på. Barnen har sällan fotat med kameran utan det är jag och mina kollegor som fotat.
När jag tillsammans med barnen utforskade de nya digitala medlen så blev det naturligt att barnen hittade hur de kunde fota, filma och tala in ljud. Vissa av apparna vi använder erbjuder även att barnen ska fota, filma eller tala in ljud.

Som en stående punkt varje dag innan lunchen går vi igenom bilder och filmsekvenser från förmiddagen. De drar fram och tillbaka med sina fingrar, förstorar och förminskar – jag fångar upp kommentar från barnen och lär mig mycket om dem och vad de behöver av tex. vår verksamhet. Om något barn önskar att se på materialet vid andra tidpunkter är det självklart ok.

Vår förskola är en utbildningsförskola och tar emot studenter som vill bli barnskötare, förskollärare eller lärare. Vi är flera handledare som gått handledarutbildning och hanterar bedömningsmatris.

Nu till mitt  minne som jag vill dela med er.
Jag var handledare åt en student som skulle vara med i vår grupp i två veckor. Jag berättade för studenten att vi dokumenterar mycket tillsammans med barnen och att en av studentens uppgifter skulle vara att dokumentera med barnen. Denne var inte bekväm med varken lärplatta eller smartphone så jag plockade helt enkelt fram digitalkameran. Jag berättade att det var viktigt att de tillsammans gick igenom förmiddagens bilder och att studenten då kunde fånga upp kommentarer från barnen.
När vi alla återsamlas vid lunch så frågar jag studenten hur det gått?
Studenten berättar om vad de haft för sig och faller sedan ut i skratt.
Jag undrar varför?
Studenten berättar att när de skulle gå igenom bilderna, så trycker och touchar barnen på digitalkamerans skärm och undrar:

- Varför flyttar inte bilderna på sig?
- Varför kan vi inte göra bilderna större eller mindre?

 

Detta var studentens första möte med “barn av vår tid” och tog med sig detta,  liksom jag som ett minne.

 

Det här inlägget har 0 kommentarer

Kommentera